Visar inlägg från oktober 2011

Tillbaka till bloggens startsida

Melwin snart 3 veckor 670 gram <3

 

lilla älsklingen <3

 

 

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Lycka men samtidigt sorg!

Behöver skriva av mig lite känner jag !

Först o främst vill jag bara skriva att jag älskar min lilla son så det gör ont! Varje slang o nål han har känns som om jag också har.. Den här veckan har vart lite jobbig, dom har stuckit honom varje dag och kommit med både bra och dåliga nyheter.

Känns som man aldrig hinner glädja sig åt dom bra nyheterna förens alla dom dåliga kommer! Tycker verkligen inte om att beklaga mig om mina känslor och hatar verkligen att gråta men i förrgår brast det!

Saknar alla mina vänner där hemma, vår lilla pucko hund och lilla mysiga kissen! och hur dumt det än låter så saknar jag faktiskt att kunna laga våran egna mat och tvätta våra kläder!

Jag vet att jag inte ska känna skuld och att dom inte hade kunnat göra på något annat sätt, men jag kan verkligen inte släppa att allt som hänt och ska hända min lilla melwin är på grund av mig! Och just nu känner jag sån jävla hat till en del som får fullt friska barn inte ska ha barn! Varför kan en alkholist eller knarkare få friska barn när jag som bara drömt om en liten familj inte kan få det? Jag längtar efter dom nätter man inte få sova på grund av en skrikande bebis och alla bajsblöjor som blir. Vill bara hålla om min lilla melwin och bara gosa med honom.

All skit som hänt mig under livet skulle jag göra om o om igen bara för att få en frisk melwin hem.

 

Vill också tillägga att jag har en sån underbar fästman <3 Aldrig vill jag mista honom! och när vi kommer hem med melwin vill jag stå vid altaret och förklara för honom hur mycket han betyder för mig !

Oro och smärta!

Vill någon ta min smärta och min oro?!

Det är jobbigt att se det käraste jag har vara så liten och försvarslös med slangar hit och dit, varenda andetag är en kamp och varje gång dom ska vända honom blir det jobbigt för honom..

Det är jobbigt att aldrig kunna gå utanför sjukhusets dörrar utan att vara på helspänn och man sitter och bara väntar på det där samtalet! Kommer aldrig kunna gå ut o roa mig och le förens mitt hjärta mår bra och allt är stabilt.

 

Känner en stor skuld när jag ser på honom att det är jag som gjort så att han ligger där med alla slangar, kunde jag skulle jag offra mitt liv för att han ska må bra och vara en frisk liten pojke...

Melwin vår lilla kämpe <3

 

             

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Hänt otroligt mkt på så kort tid!

Hej!

Va ett tag sen jag skrev och det finns en anledning till det...

Va tänkt att vår lille plutt skulle komma 1:e februari men det vart lite tidigare än så. Allt började med att jag kände mig sjuk, typ som en vanlig förkyling, Sen på fredagsnatten 7/10 fick jag extremt ont i magen men tänkte inte så mycket mer på det sen. På lördagsmorgonen kände jag mig inte alls bra, jag va väldigt svullen i hela kroppen och va allmänt slö. Så min kusin elina kom och tyckte jag skulle ringa 1177. Så jag ringde och fick prata med förlossningen i norrköping och dom tyckte jag skulle komma in för säkerhets skull. Jag åkte in och dom gjorde lite kontroller och sen tog dom ett blodtryck på mig och det visade sig vara skyhögt så det vart bråttom på barnmorskan och jag vart lite skraj för jag fattade ingenting.

Vi frågade barnmorskan vad som var fel och då svarade hon oroligt att det troligtvis var havandeskapsförgiftning men vi fattade kanske inte riktigt att det var så allvarligt. Men efter ett tag så kom det ett par läkare in och förklarade vad det innebar och att om det skulle bli ännu sämre så skulle dom behöva plocka ut bebis! Norrköping hade inte så att dom kunde ta hand om så extremt tidigt födda barn så jag fick åka ambulans in till  Us i linköping. Vi kom dit och där förklarade dom samma som i norrköping att dom kanske  skulle behöva göra kejsasnitt. Jag fick massa dropp och mediciner så dom trodde att dom skulle kunna stoppa upp det ett par veckor. men på tisdagen den 11/10 på natten fick jag extremt ont i magen igen, dom kom in o gav mig smärtstillande hela natten men sen på morgonen runt 4-tiden kom det ungefär 5 stycker läkare in och sa att det inte gick mer! dom skulle få plocka ut vår lilla skrutt. dom förklade för martin att på en normalt friskt människa ska blodplättarna ligga på mellan 170-200 men mina låg på under 20.. så det va väldigt nära att jag strök med. Nog om det så åkte vi fort till ett operationsrum och där började dom klä av mig och jag fick sitta på kanten så att dom skulle kunna ta ryggmärgsbedövningen. När den va lagd fick jag lägga mig ner och då började dom att skära upp mig, jag minns hur dom drog och ryckte i magen och jag bara låg där vaken och kände mig lite som en tvättmaskin. Det tog bara ett par minuter så va lille plutt ute. och det vart en liten pojke på bara 414 gram och han va 27,5 cm lång alltså en väldigt liten bebis!!

 

Nu några dagar senare mår jag rätt så bra, men när man hinner tänka så blir man ledsen.. Jag har liksom en son som jag varken få hålla eller ta hem! Jag försöker att inte få så mycket känslor för honom men det är svårt, jag vill bara ta hem honom o visa hela världen vilken underbart barn jag fått som kämpar för fulla muggar! Jag hoppas av hela mitt hjärta att jag ska få ta hem en frisk liten pojke om några dagar.

Melwin <3<3